Jag måste ringa och avboka/boka om min tandläkartid. Åååh jag får sån ångest, de började i maj förra året, jag ville vänta till efter sommaren så jag hann börja jobba efter mammaledigheten innan jag gick till tandläkaren, snål som jag är. Nått kom ivägen hela tiden, så jag fick både betala för uteblivet och ringa för att boka om flera ggr. Tillslut slutade dom ringa om ny tid. Jag bestämde mig för att gå till privat tandläkare, bokade till i år innan sommaren. Fick skjuta upp de för att jag och mitt barn blev sjuka. Så nu i augusti ska jag alltså dit MEN jag får ju boka om den ännu en gång minst två månader fram. Funderar på att säga ifrån mig den privata och ta på Hc istället för de är ju trotts allt billigare..
Tilläggas bör ju att de va ett litet hål i maj förra året.. Vill inte ens tänka på hur mkt värre de blivit nu. Måste ta tag i detta.

Jag har gått igenom kylen och frysen. Skrivit upp allt vi har och planerat matlistan efter de. Känner mig riktigt nöjd. Har planerat för 18 dagar vilket är fram till barnbidraget som vi för leva på i 4 dagar till innan lönen kommer. Har då alltså skrivit en handlingslista som jag tror kommer sluta på 900-1000:- inkl blöjor och sånt. De skulle betyda att vi har 2800:- över till mjölk, ägg och sånt som inte håller så länge. De är ju as bra, dom pengarna kommer vi behöva nästa mån då vi får mkt sämre lön pga att vi haft semester. Vi får ju bara grundlönen då och ingen ob ersättningen vilket blir ett stort tapp. Dessutom är de skönt att veta att vi har lite pengar om nått oförutsett skulle hända. Ni vet, nån grunk som går sönder på bilen eller nått sånt akut. Känns som att jag kan pusta ut lite hoppas jag.

Ska se om jag eller min man kan hoppa in och jobba nått extra pass oxå. :)

Så fort det strular till sig för mig får jag panik och ringer psykolog/kurator och vill prata. Jag har ingen som jag kan prata ut med, riktigt ärligt.

Så vad är det som övertar hjärnan just nu?
1. Ekonomin
2. Barnskapandet
3. Kombinationen av punkt 1 och 2

Punkt 1: Vi har verkligen lyckats med att misslyckas. Krediter, dumma köp, inget sparande, ingen backup, ingenting. Jag fattar inte hur vi hamnade här, de är läskigt. Det är riktigt jävla illa. De är på örena att de går runt.
*gammalt lån ca 60,000
*billån ca 150,000:-
*advokatkostnader ca 15,000:-
*semesterlån ca 20,000:-
*klarnakonto ca 6,000:-
*tankort ca 15,000:-

Varför varför varför håller vi på såhär? Vi har hamnat i en dum spiral, vi är mycket mycket medvetna om att de ser riktigt illa ut men skiter i de och fortsätter. Den här månaden fick vi 5:- över efter räkningarna exklusive bensin och matpengar. De blev ett uppvaknande för oss båda och vi är fast beslutna att ordna upp det här nu. Så här beslutsamma har vi aldrig varit tidigare, nu jäklar. MEN men stort M...de är svårt, de gör ont, de kliar i kroppen. Jag vill shoppa, jag hittar dröm parfymen, bh:n som jag letat efter i flera år. Jag vet att min foundation tar slut snart.. De kliar så inåt helvete.. Jag ser de som en avgiftning, för de är så de känns. Jag försöker bryta en ond cirkel, som jag haft i flera flera är. Hur dåligt med pengar vi än fått över så har vi alltid kunnat handla, så pass mkt har de funnits över ändå. Jag tror jag förstår hur de känns att sluta snusa, eller röka. Ha begäret är så stort. Fokuset ligger på att fixa de här för min familjs skull men de är tyngre än jag trodde.

Jag är på DAG 2 sedan vi betalade räkningarna.

Punkt 2: ja, de har nu gått 16 mån av försök till syskon. De tog 4 mån innan jag var gravid första gången. De tyckte jag va lång tid. Fertilitetsmottagningen har sommarstängt.. Va ska jag mer skriva om de? Tänk om de är något fel på nån av oss, de kanske inte kan bli syskon? Om de är nått fel vill jag veta, kanske jag kan släppa de då? Jag har alltid drömt om en stor familj med många barn, nu är min dröm att då ha 2 barn. Jag vill vara lycklig, jag är lycklig med den familj jag har och vill fortsätta vara de om de visar sig att de inte går att få ett till. Jag vill egentligen bara veta, allt handlar om vad jag ska ställa in mig på.

Blandningen mellan punkt 1 och 2: ja, hur smart är de att skaffa barn med den ekonomi vi har? Gravid 9 mån, och sen tar de..ja med tanke på att vi har ett så pass litet barn med prylar, leksaker, alla kläder sparade osv så tar de låt oss säga 9 mån + 2 är innan barnet faktiskt kostar mycket pengar. MEN föräldraledigt är inte billigt, ev sjukskrivning vid graviditet är inte billigt, barnet kan få komplikationer eller sjukdomar som gör att jag inte kan börja jobba så tidigt som jag vill/måste. Vi skulle behöva ett år innan jag blir gravid. Men då kanske de är försent. Tänk om de tar ytterligare ett år från att vi börjar försöka igen..? Om vi fortsätter nu kanske jag blir gravid lagomt till att de ordnat upp sig? Ena halvan av huvudet säger att vi borde fortsätta, andra säger att vi borde vänta. Hjärtat skriker efter bebis. Och ja. Jag vet inte alls. Hur ska vi göra? De kommer upp bilder och statusuppdateringar lite nu och då, i princip varje vecka där de är bekanta som ska ha sitt första eller syskon. Jag vill så gärna.

Hur skulle ni tänkt? Nått råd?
Om vi verkligen kämpar kommer vi ha stabil ekonomi om ja, 1 år. De är en rejäl chansning..